Blagoe Delo fyller 20 år!
Brigitte Deck augusti 2025
Den socialterapeutiska dagverksamheten Blagoe Delo (Den goda gärningen) ligger i Verch-Nejvinsk, ett småstadssamhälle i Sverdlovsk-regionen i Uralbergen, 70km norr om universitetsstaden Jekaterinburg i gränslandet mellan Asien och Europa.
Blagoe Delo växte fram ur en utbildning för Läkepedagogik och Socialterapi
som startade 2001 i Jekaterinburg. Detta skedde genom lokala initiativtagare i samarbete med Öst-västgruppen inom Föreningen Sofia i Järna, samt med det Nordiska Förbundet för Läkepedagogik och Socialterapi. Under alla dessa år
åkte några få medlemmar inom Öst-västgruppen dit för att undervisa och så småningom även stödja nya projekt som uppstod genom studenter som hade genomgått det treåriga seminariet.
Vera Simakova, en av initiativtagarna och ledare av seminariet, startade 2005
tillsamman med några kollegor dagverksamheten Blagoe Delo i Verch-Nejvinsk utanför den stängda staden Novouralsk. Det skedde i ett halvt förfallet hus utan något som helst ekonomiskt stöd från staten.
Genom stöd från Nordiska Förbundet samt utländska fonder och stiftelser kunde den fallfärdiga byggnaden förvärvas och gradvis renoveras och så småningom bli godkänd både för socialterapeutisk verksamhet och utbildningsplats.
Den ursprungliga grundutbildningen ändrade därmed inriktning, nu med fokus på socialterapi. Att studierna skedde på samma plats där de praktiska verksamheterna pågick blev ett lyft för både utbildningen och för alla människor i Blagoe Delo.
Mellan åren 2004 och 2015 reste 4 olika studentgrupper till de nordiska studiedagarna, de så kallade majdagarna på Kulturhuset i Järna. De gjorde
även studiebesök hos de olika verksamheterna runt om i trakten. Detta blev till en oförglömlig upplevelse och en höjdpunkt på slutet av deras 3-åriga utbildning. Första gången bidrog Svenska institutet med ekonomiskt stöd för att möjliggöra projektet, de andra gångerna stod Nordiska Förbundet för
kostnaderna.
Genom Blagoe Delos seminarieverksamhet uppstod nya kontakter till städerna Nizjnevartovsk och Surgut i Sibirien där det anordnades kortare konferenser och seminarier. Allt detta ledde till oförglömliga möten och till varaktiga
vänskap mellan människorna från vitt skilda världar och kulturer och präglade deras liv för all framtid.
Sedan år 2015 sker studierna i samarbete med Universitet och Högskolan i Norge och Uralska Pedagogiska Universitetet i Jekaterinburg.
Under dessa tjugo år har Blagoe Delo mer och mer utvecklats till en kulturö för människor med funktionsnedsättningar, för krigsskadade, socialt isolerade, och kriminella. Det uppstod på sidan om verkstäderna en teaterstudio där de lärde sig att uttrycka sina tankar och känslor och att gestalta roller i klassiska ryska sagor och berättelser. På hösten 2005, alldeles i början, träffade jag dessa
människor i detta fallfärdiga hus. De satt, som skuggor av sig själva, hopkurade i en ring med ett brinnande ljus i mitten. Samma människor kunde vi, efter
bara 3 år, bjuda in till midsommarmötet i Järna där vuxna personer med speciella behov från hela Norden träffades. Våra vänner från öst som hade
egentillverkade klädedräkter med sig framförde den uralska berättelsen om ”Stenblomman.”
Så småningom fick mellan 60 och 70 ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning eller personer i svåra, utsatta livssituationer möjlighet till ett meningsfullt och människovärdigt liv i Blagoe Delo. Det uppstod flera verkstäder, en egen orkester och en stor trädgård för grönsak-och
blomsterodling.
Inom loppet av några år hade dessa hopkurade gestalter blivit hela människor som utstrålade livsglädje och självsäkerhet. De började känna sig som medarbetare och medansvariga för allt som skedde.
Många av dem har som deltagare i teaterstudion turnerat ända till Moskva. De har även fått resa till Norge och Österrike där de deltog i liknande konferenser
som midsommarmötet i Järna.
Genom dessa teaterturnéer, festivaler och marknader uppstod en informations- och upplysningsverksamhet både lokalt och regionalt i ett land där det fortfarande inte är självklart att även de svagaste och mest utsatta i samhället har rätt till vård, utbildning och till ett människovärdigt bemötande. Blagoe Delo visade sig inför publik som både grät och protesterade.
De genomförde dessa kultur- och informationsfestivaler i olika distrikt i Ryssland, började figurera i tv, tidningar, presskonferenser och blev kända över hela Ryssland då de vann priset för Rysslands näst bästa sociala projekt år 2014 och priset för bästa projektet 2015.
Snart började även ett samarbete mellan den politiska och administrativa ledningen i regionen vilket så småningom ledde till att Blagoe Delo utsågs till ett pilotprojekt för hela Swerdlovsk-regionen. Vera Simakova som hade blivit invald i guvernörsrådet, genomförde i samarbete med socialdepartementet, med flera medarbetare i Blagoe Delo, ett utbildningsprogram för 20 ledare av sociala institutioner i regionen. Projektledare var Petter Holm (NO), medlem i den internationella utbildningskonferensen i Kassel, Tyskland.
I november år 2012 arrangerade Blagoe Delo en rysk kongress i Jekaterinburg för människor med funktionsnedsättningar i samarbete med socialdepartementet Sverdlovsk och den ryska föreningen för läkepedagogik och socialterapi.
Det deltog 250 personer från 15 olika regioner.
Under hela tiden har Blagoe Delo fått kämpa för sin existens. I början när de sökte bidrag från staten var svaret: ”Om ni vill arbeta med dessa människor så är finansieringen ert eget problem”.
Genom åren har många stiftelser, institutioner och privatpersoner från väst genom ovärderligt ekonomiskt stöd bidragit till Blagoe Delos existens och utveckling. Seminariet samt spridning av kunskap till andra regioner hade inte varit möjligt utan stöd från Nordiska Förbundet för Läkepedagogik och Socialterapi (NFLS). Mer än 700 socialarbetare och studenter har genomgått kurser och seminarier under dessa 20år.
2010 fick Blagoe Delo för första gången ett minimalt bidrag från ryska staten. För övrigt får man även fortsättningsvis söka pengar för enskilda projekt,
genom stiftelser och välgörenhetsorganisationer. De får viss inkomst genom försäljning och större beställningar av produkter från verkstäderna. Vissa tider fick man stänga ner köket eftersom man inte kunde betala elräkningarna.
Medarbetare fick sluta och man låg långt efter med löneutbetalningarna för dem som fanns kvar. Trots alla svårigheter har det alltid funnits en okuvlig vilja till att fortsätta kämpa på för alla människors lika värde och för att sprida denna kunskap vidare.
I ett antal år förbereddes den första världskongressen för människor med funktionsnedsättningar i Jekaterinburg. Den kom till stånd 2017 genom ett samarbeta mellan civila samhället och statliga organ:
Thomas Kraus, initiativtagare från organisationen ”In der Begegnung leben“ Berlin, Vera Simakova med Blagoe Delo, Petter Holm, Blindorganisationen White Cane (RU), i samarbete med guvernören och med socialministern från Sverdlovskregionen.
Hela organisationen för detta gigantiska projekt sköttes på övervåningen i ett gammalt litet renoverat timmerhus i Blagoe Delo.
De kom mer än 700 deltagare från 28 olika länder världen över.
I öppningsceremonin i stora sportpalatset deltog ca 1300 besökare.
De som trodde att stämningen skulle vara dämpad och problemfylld med tanke på så många människor med alla tänkbara olika slags funktionsnedsättningar kunde inte haft mera fel. Från första stund fylldes denna jättebyggnad med en enorm potential av glädje, kreativitet och socialt engagemang. Redan vid invigningsceremonin fick man se prov på fantastiska prestationer där deltagarna överträffade sig själva.
De tog sig i rullstol och med proteser upp på scen för att sedan visa akrobatik och dans i världsklass. Varje morgon presenterade sig olika grupper genom
konstnärliga framförande som musik, dans, bild, sång, skådespel m.m.
Under panelsamtalen var det inte tal om vad samhället borde göra för dessa människor utan tvärtom, vad de kan tillföra samhället.
” Vi behöver kämpa med våra svårigheter och därigenom utveckla förmågor som vi kan ge till samhället”.
” Vi måste också hjälpa, kan inte bara förvänta oss hjälp”
” Jag har inga ben men kan stå upprätt för värderingar och rättigheter”.
” Vi kan inte se världen, men världen kan se oss”, dessa ord yttrades av en blind kvinna, en danslärare från Nepal.
En av höjdpunkterna var besöket i filharmonin med stadens filharmoniska orkester. Det fanns inga hissar i byggnaden men en hel skara med unga starka män som stod på rad, beredda att bära alla besökare i rullstol uppför de två branta trapporna. Det var underbart att se alla dessa hjälpande händer vart
man än kom. Det var tack vare alla dessa organisatörer, volontärer,
workshopsledare, översättare, tekniker med flera som det gick att genomföra detta gigantiska äventyr utan nämnvärda incidenter.
Kongressen blev mycket positivt uppmärksammad i rysk media, tv och tidningar följde med på alla tillställningar.
Kongressen avslutades med en äkta rysk bal i stor stil i konserthallen
” Kosmos”. Stadens teatrar hade lånat ut balkläder för öppningsdefilén och en dress-code hade skickats ut till alla deltagare. Med alla volontärer, delegater och organisatörer var det över 1000 människor som valsade runt i de mest
fantastiska långklänningar, kostymer och folkdräkter. Mirakulöst fanns det
plats för alla även för rullstolsdans. Kvällen blev en oförglömlig upplevelse för deltagarna världen över. Många nya vänner fann varandra, och många erfarenheter och kontakter utbyttes.
”Sverdlovskregionen har visat att de kan föra dialog med andra länder kring integration. Vi kan även visa på framsteg, men är bara i början av vägen, när vi jämför med andra europeiska länder. ” Det var socialministern som uttalade dessa ord. Till sist tonade den gemensamma sången ” We are the world..” av M.
Jackson i rummet och duvor skickades mot skyn som tecken för fortsatt positiv samarbete mellan alla länder.
” När du känner värme i ditt hjärta då minns du oss”, sa en argentinsk vän vid avskedet.
Ja, det var mycket värme vi bar med oss hem till världens alla hörn från denna stora manifestation för kreativitet, fred och kärlek….
(Läs hela artikeln med flera på nfls.nu)
2018–2021 ledde Petter Holm ett flerårigt Eurasiaprojekt i samarbete mellan Rudolf Steiner Högskolan i Oslo, Pedagogiska Universitet Jekaterinburg, samt Universiteten i Georgien, Kirgisien och Armenien för spridning av
socialpedagogiska metoder.
Blagoe Delo arbetar ständigt vidare för inkludering i småstadssamhället Verch-Nejvink som har ca 5000 invånare. Ett pågående projekt ”Sociopolis”
som startade 2021, utvecklas kontinuerligt, allt eftersom möjligheterna ges. Det följs upp och dokumenteras av forskare från Pedagogiska Universitetet i
Jekaterinburg. Projektledaren Petter Holm beskriver syftet med modellen:
- Att ge ett viktigt bidrag till Rysslands uppgift att förverkliga FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
- Att inspirera personer med funktionsnedsättning och deras organisationer att ta en aktiv roll i utvecklingen av en inkluderande kultur i lokalsamhällena.
- Att stärka det civila samhället, skapa förtroende för att utveckling är möjlig och ge inspiration och impulser till en framtida samhällsform i
- Att sprida socialterapeutiska arbetsmetoder för socialarbetare i samarbete med Rudolf Steiner Högskolan i Oslo och Ural Institut for Social Education i Jekaterinburg
Modellen stöds av ryska och europeiska stiftelser samt även av socialministeriet och stadsförvaltningen. Det är i dagens läge ett komplex av små bostadsområden för personer med funktionsnedsättning, med tillgång för alla
till arbete, kultur och anpassad utbildning som ett alternativ till de stängda centrala institutionerna Ryssland.
Genom projektet ”Stödboende”ges personer som redan finns i Blagoe Delo samt människor ur statliga institutioner möjlighet att lära sig att leva ett självständigt liv. De lär sig allt från att sköta om lägenheten till att handla, laga mat, klara sig i kollektivtrafiken, i kulturella Institutioner m.m.
Just nu finns det 14 personer som får detta stöd. Det har redan bildats 2 familjer som har kunnat köpa var sin egen lägenhet av den sjukpensionen de sparade under sin tid på statliga Institutioner.
Stadsförvaltningen som ställde en lägenhet till förfogande har även hjälpt till med renoveringen av ett av de många gamla vackra trähusen som finns i byn. Det är nu Blagoe Delos kulturcentrum. Sen några år tillbaka restaurerar Blagoe Delo även ett vackert historiskt trähus som är planerat för 7 boende.
Byggnadsarbeten försenas och försvåras dock genom dagens läge, där allt har blivit mycket dyrare.
I Blagoe Delos kulturcentrum finns möjlighet till konstnärliga aktiviteter och studier för alla. Det skapas teaterföreställningar, konserter, utställningar och
filmvisningar och där firas numera även årstidsfesterna. Det har också varit möjligt att göra föreställningar med professionella konstnärer och studenter från teaterskolan. Kulturcentrumet är inkluderat i samhället och är öppet för alla invånare och även för den närbelägna staden Novouralsk.
Bakom all detta finns Blagoe Delos osynliga men kännbara kraftpotential som utgörs av hela den ädla skaran som under dessa 20 år har sökt och fått hjälp,
som har funnit sin plats som bärande, betydelsefulla medarbetare. Där finns eldsjälar som Vera Simakova, Petter Holm och en mångårig, trogen medarbetarkrets. Det finns många andra engagerade medarbetare, bland annat även mödrar som själva har en son eller dotter med speciella behov.
Så småningom kan man känna av förbättringar i samhället vad gäller situationen för människor med funktionsnedsättningar. En ny lag gör det möjligt att de som arbetar i verkstäderna kan få lön genom olika avtal.
Det finns möjlighet till flera att få en arbetsplats. Man börjar att göra
omgivningarna mera tillgängliga. Det finns även flera stiftelser som stödjer icke statliga välgörenhetsorganisationer. Det statliga bidraget till Blagoe Delo har förbättrats avsevärt även om det inte går att jämföra med nordiska förhållanden. Det utgör ändå ett grundläggande stöd för verksamheten.
Man kan nu lugnt säga att Blagoe Delo och andra liknande organisationer, kulturfestivaler och inte minst världskongressen har bidragit till denna positiva förändring.
Som socialministern yttrade under världskongressens avlutning:”…vi är bara i början, men vägen vi valde är den rätta”
Vi saknar varandra, vårt inspirerande, ömsesidiga utbyte av erfarenheter, våra äventyr, våra sånger, vårt skratt. Vi saknar varandra som de vänner vi är och som vi kommer att förbli, oavsett vad som sker.
” Som det alltid har varit, vi gör vad vi kan under de givna omständigheterna”, så skrev nyligen två av de bärande medarbetarna.
– Och vad kan vi alla göra ”under de givna omständigheterna”? ” När du känner värme i ditt hjärta, då minns du oss”
Om du vill läsa mer:
Hemsida för Nordiska Förbundet för Läkepedagogik och Socialterapi nfls.nu