Hej kära kollegor och vänner.
Nu är vi priviligierade in i en ödestid, när dörrarna står vidöppna till någonting okänt,
spännande och kanske ett steg närmare någonting utvecklande.
Det hade ju känts mycket skönare, om det inte var så otäckt, läskigt.
Men vi vet ju alla att:
”Finns det någonting som är lätt, så ska det också finnas en hel massa svårt inblandat,
så att vi inte blir lata”.
Jag vet att vi och våra verksamheter står inför stora utmaningar,
som tidvis kommer att kännas mycket krävande, med rädsla, ångest, sorg, mod och kärlek.
Kanske någon verksamhet redan upplever full storm,
andra bara en liten lätt bris. <3<3<3
Jag tror att det vore en förlust för framtiden,
om vi inte går igenom denna utmaning,
med intentionen om att komma ut som lite bättre människor.
Jag är fullständigt övertygad om att vi kommer att klara det här.
För jag vet att vi är krafter att räkna med.
Ni som vill! Låt oss följas åt och ge varandra den styrka som krävs.
Vi ses i framtida spännande möten bland annat höstmötet i Finland i november
Här följer en dikt av Rose-Marie Ingeland
Korona
Mörkret krullar ihop sig
Svedda flagor
En lykta,
på tunet det mörka –
är inte vägen
men lyser dig väg
Är inte målet,
Är inte sanningen
Lyser upp ditt hjärta,
För hjärtat sammanhangen
(Ur diktsamlingen du är naken ett rosenblad )